kkaaktuus

förlåt nu allabloggläsare det här är inget ni egentligen bör få veta eller något.
men ja känner att ja måste tala ut nu.
ja måste prata med någon så ja pratar genom bloggen.

men det är så att ja inte alls mår bra just nu,
ja har fruktansvärda minnen som barn.
mer minnen än vad min mamma har.
ja har adlrig tänkt på att som hänt förns nu,
alla bilder och allt spelas upp om och om igen.
hela tiden, och dom blir bara tydligare och tydligare.

och utan min underbara mamma och hennes starka vilja till att kämpa med allt
skulle ja idag inte sitta här.
ja skulle inte andas in den här luften
känna alla underbara människor idag,
ja skulle med helt enkla ord vara död.
Vara en stjärna på himlen.

ja borde vara lycklig, jah har nästan all ja behöver för att kunna leva.
men det är så mkt som har förstört mitt liv.
Att jag tvingas se de människor som skadat min familj så hårt exakt varje dag
river mig, skadar mig.
bara för att ja nästan jämt har ett leende på läpparna behöver ja väl inte vara glad.
det finns ett spc minne ja har som liten.
och nu får nog jätte många reda på något som inte många vet om. jag har berättat en del av det men inte en stor del
och ja vet att flesta inte kommer tro mej, og min mamma minns inte den här delen,
för att.. ah.
men ja minns hur ni stod i rummet framför sängen där ja låg.
hur ni plågade henne framför mina ögon.
jag minns hur mina tårar rann som floder, hur ja skrek och hur rädd ja var.
jag minns hur du kom fram till mig isängen medan dom andra höll på mot henne.
jag minns hur du började ta på mig.
kladda och dra ner mina trosor.
jag minns så väl hur du försökte tränga in i mig.
och ja minns så himla väl hur rädd ja var, hur ja låg och grät utan att kunna göra något.
jag va så liten och du var så stor.

jag glömmer aldrig det där.
och ja glömmer definitivt inte hur pappa fanns där för oss.
jag glömmer dig verkligen inte.
Du ville verkligen inte att ja skulle ha kvar det där,
ja tror faktist att ja glömde bort det där i några år. och inte tänkte pådet alls så mkt.
visst hade ja mardrömmar och så.
men nu, nu är det med mig hela tiden.
ja är rädd hela tiden.
Speciellt när folk, spc män/killar tar på mig,
jag är rädd för att något ska hända igen.
jag har förlorat tillräcklig mycket saker.
jag har förlorat min pappa, den finaste man på gjorden.
ja har förlorat alla mina syskon.
min morbror.
min kusin.
min broder. (doginnanhanföddes)
min riktiga farmorochfarfar.
jah har förlorat mig själv, mitt hjärta.
mitt liv.
jag har ingenting kvar.
ni tog allt ifrån mig.

ni som läser det här behöver inte alls gå runt och snacka om det.
och det här är en av miljoner saker som hänt i mitt liv.


Och om just D U läser det här
så kanske du fattar vad ja ville säga på sms igår.. ?
att om det inte verkar som att ja älskar dig, så är det för att ja helt enkelt är rädd..
Att ja är bekväm med dig är ett under.

jag älskar dig ! :*








/// M